Drömmen om Jack

I natt drömde jag att jag hade en hund som hette Jack. Han var en chokladbrun flat coated retriever, vilket var lite otippat eftersom det egentligen inte är en ras jag vill ha. Hursomhelst, i drömmen stals Jack och jag försökte desperat få tillbaka honom. Han stals inte av en person, utan precis som i alla drömmar så var det ett konstigt sammanhang som gjorde att han stals, det var ett administrativt fel med min email adress, haha. I slutet av drömmen blev vi i alla fall återförenade och jag grät så jag fick kramp, vaknade sedan av att jag storbölade...

Aww, min lille Jack nu saknar jag honom.

Nu kan jag inte sluta tänka på hundar. Det enda som stoppar mig att skaffa en är det faktum att jag bor här i England. Hade jag haft bostad och jobb i Stockholm hade det inte varit några problem alls. Men nu så måste jag vänta... Det är smärtsamt. Jag är en av de få människorna (känns så i alla fall, förhoppningsvis håller fler personer med mig) som inte har en favorit mellan katter och hundar. Det känns som en evigt återkommande diskussion, där man ska välja mellan antingen hundar eller katter som sin favorit. För mig är det som att välja mellan äpplen och bananer som favoritfrukt. Måste det ena utesluta det andra? Jag älskar både katter och hundar och en del av mig vill gärna bli en obehaglig kattkärring när jag blir äldre. Haha, det vore något det! Det lustiga med katter är att jag känner att jag ofta förstår dem. Jag hajjar hur tänket går liksom. De har så otroligt mycket personlighet och uttryck. Hundar likaså, men de känns lite knasigare på något vis... Fantastiska båda två i alla fall!

När jag var liten var jag så desperat efter en hund att jag var hund i många år. En gång när mamma hade gäster blev jag så nervös att jag låg under min säng och skällde som en hund under hela middagen. Ja det var väldigt konstigt...! Men ärligt talat så hade det gjort mig gott att ha en hund då jag var liten.

Jag vill som sagt helst ha både hundar och katter, ja jag talar plural! Jag kommer förstås inte att göra det på allvar, skaffa en hel drös katter och hundar. Men en hund och en katt ser jag vara realistiskt. Sen kommer valet... vilken hundras ska det bli. Finns så många olika vackra fantastiska hundar. Jag vill ha dem allihop! En irländsk setter har varit en dröm sedan jag var liten. Jag kände en irländsk setter när jag var liten som hette Lisa och vi var oskiljaktiga. Hon var granne med oss på landet och kom till mig varje morgon när jag var där på sommaren. Sen lekte vi nonstop hela dagen. Jag kände även en Beagle när jag var yngre som även hon hette Lisa, hon var skengravid och var så otroligt rolig. Min pappas kusiner hade även dem Beaglar och de var så fantastiskt intelligenta, för att inte tala om vackra! Problemet med Beaglar är att de kräver en hel hööööög av tålamod, kraft och tid, annars blir de odrägliga. Pojkvännens ex har två Beaglar som hon skaffade för "de var ju så söta". Stackars kvinnan kan inte ta dem någonstans, och de äter upp varenda pryl i hemmet. Tjenare, vad jobbigt! Nej ska man ha supersöta accesoarhundar så skulle det för min del bli en Pomeranian. En liten käftig och luden Pomeranian. En sådan vill jag skaffa nu nu nu, för det skulle vara realistiskt, även om/ när vi flyttar. Stoppa åbäket i väskan liksom, sen är vi på väg! Men sanningen är att det skulle nog bara stilla en hunger efter en hund, och även om de faktiskt är supersöta så vill jag hellre ha andra raser över denna. Ett alternativ till en potentiell "flytt-hund" som jag i många år har varit helt galen i har varit mopsar! Jag älskar deras sätt att vara på och deras små skrynkliga ansikten, snacka om att ha ett ansikte bara en mamma kan älska. De är helt fantastiska! Plötsligt, out of the blue, blev de den hetaste trendrasen i hela England! Alla som var någon skulle ha en och givetvis behandlades dem som accessoarer, vidrigt. Så jag har valt att tacka nej till mopsen, jag vill inte ha en trendhund, då finns det andra raser jag hellre vill ha. Som en Engelsk Bulldogg! Aaah, finns det något finare än deras vackra ögon? De känns så aristokratiska i sitt beteende. Vore de människor skulle de ha läsglasögon, röka pipa, tala om politik och gå på skogspromenader på hösten. Det hjälper att även pojkvännen är helt galen i dem med! Men om sanningen ska fram så vill jag ha en hund jag kan gå ut och springa med! Inte en träningskompis, utan jag menar att jag som människa är väldigt aktiv! Jag älskar tanken på att gå ut och leka med en hund i en park! Det är en av anledningarna till att jag faktiskt vill ha en. Ränna runt som en dåre och kasta en frisbee! Underbart! Så då tänkte jag mig en Nova Scotia Duck Tolling Retriever. Kloka, vackra, snälla och aktiva som fasen! Men sen är de ju jättesvåra att få tag på... Suck... Så det blir kanske en strävhårigt tax istället, en liten Tjalle. From och vis.

Jag måste nog skaffa mig hunden snart dock, innan mitt hjärta förblöder av saknad.