Twilight

Finns inget bättre än roliga YouTube klipp!

Gud vad jag har skrattat åt den här

Hårborttagning

Nu tänkte jag ge lite hårborttagningstips. Det jävligaste och tråkigaste jag vet är att vaxa benen och allt annat. Först vill jag göra det klart att jag absolut inte anser att man som kvinna bör vara hårfri, valet är upp till var och en. Jag trivs väldigt bra som hårfri, alltså ben, underarmar och bikinilinje. Jag har jättehåriga armar, något min kära mamma skrattat rått åt, hehe. Men de vill jag inte göra något åt. Har sett för många skräckscenarion på stubbiga och noppriga armar för att vilja bege mig in i det träsket! Plus att mitt hår på armarna är väldigt tunt och ljust, så det syns inte så bra ändå.

Då jag först gav mig in i hårborttagningsvärlden var det genom rakning. Som vi alla vet växer skiten ut omedelbart och att raka bikinilinjen är ju förknippat med rent vansinne! Dumt dumt dumt. Jag rakade även under armarna regelbundet. Jag hade rätt så grov hårväxt under armarna från en tidig ålder, så jag har alltid haft rätt dåligt självförtroende över det. En dag var jag vansinnigt förbannad över håret under armarna och bestämde mig för att det var nog! Jag hade vid det här laget köpt Veet cold wax strips eftersom jag använde dem för mina ben lite nu och då. (Helt värdelösa skitstrips förresten! Slösa fan inte pengar på dem!) Jag smällde på en vaxremsa under armarna, tog ett djupt andetag och drog bort skiten.
Jag. Trodde. Jag. Skulle. Dö.
Den smärtan, ojojoj, den smärtan var fan värre än då jag bröt näsbenet! Men jag gav mig fan på att jag skulle göra det. Tårarna strömmade ner för mina kinder, blodet ner från mina armhålor men visst klarade jag det. Det tog typ en och en halv jävla timme. Men jag var ändå glad att det var gjort! Jag var dock jävligt dålig på att underhålla det och ett halvår senare var det en jävla regnskog igen!!! Smärtan jag visste väntade mig gjorde att jag höll emot i nästan en månad innan jag tröttnade på den förbannade rakningen igen. Vid det här laget hade jag slutat slösa pengar på Veet cold wax strips och gått över till deras warm wax istället. Mycket mer effektivt och det gjorde inte alls lika ont! Så jag drack en öl, och drog igång. Det gjorde nästan precis lika ont som första gången, men den här gången gick allt lite snabbare. Jag visste ju vid det här laget vad jag gjorde. Sen underhöll jag det ordentligt och det gör liksom inte alls så värst ont längre. Klart det känns och är obekvämt, det ska jag inte hymla med men när det är gjort så slipper man bry sig under en hel fantastisk månad! Se bara till att det växer ut relativt mycket hår till nästa gång du vaxar, så du blir av med skiten på en och samma gång liksom.

Världens bästa vax!

Att raka bikinilinjen har som sagt alltid varit fruktansvärt obehagligt, krångligt och obekvämt. Känns också jävligt onödigt eftersom huden blir så irriterad så man inte kan göra det på samma dag som man ska synas i bikinin. Då måste man göra det dagen innan, vilket innebär att det redan syns stubb dagen efter. Äh värdelöst. Så snart jag började använda warm wax började jag då vaxa bikinilinjen. Återigen, detta är obekvämt, men det gör inte vansinnigt ont. Vad man kan göra är att lägga tryck på området som vaxats direkt efter att man dragit bort remsan. Det är rätt bra och tar bort den värsta smärtan.
Ett vax jag provade en gång var Andrea Brazilian Hard Wax. Det är så otroligt annorlunda i jämförelse med Veets warm wax. Man använder inga remsor tro det eller ej! Utan först tar man på en olja på huden (den finns i boxen) och sedan smetar man på vaxet, väntar tills det stelnar och liksom tar hela "kakan" och drar bort. Det blir helt superlent! Det gjorde skitont, men wow vilka resultat! Tar även bort de små jävliga håren som alltid blir kvar.

Vaxning av benen har alltid varit något jag bävar inför. Nej ont gör det inte, men förbannat tråkigt är vad det är! Vanligtvis tar det mig en och en halv timme att göra båda benen, då går jag igenom en hel burk vax, så det blir inget över till bikinilinjen och underarmarna :( Med andra ord så blir det förbannat dyrt att vaxa varje månad. Jag gav upp alltför ofta och gick runt med håriga ben istället. Orkar liksom inte bryyy mig! Jag bor ändå trots allt i England, här är det aldrig soligt tillräckligt länge för att man ska kunna ha kjol eller shorts.

Så en dag köpte jag den här rackaren, Braun Silk Epil 7. Den var på rea och jag hade funderat ett bra tag på att köpa en, så jag slog till. Är så himla nöjd!!! Nu behöver jag liksom inte bry mig om kostnaderna kring vaxningen längre. Eftersom den är helt vattentät kan man använda den i duschen och badet med. Det varma vattnet blir som en extra bedövning så det gör inte ont alls! Och hör på detta! Vanligtvis tog det mig som sagt en och en halv timme att vaxa båda benen. Häromdan gjorde jag dem Båda medan jag väntade 10 minuter på min hårinpackning. Tadaaa! Jag kan liksom inte rekommendera den nog! Min stackars syster testade den lite på ena benet och skrek som en stucken gris av smärta. Hon vaxar inte benen ofta så jag tror att man måste vara van vid vaxning för att tycka det är ok med epilering. Sedan är det också sant att ju mer man använder den desto tåligare blir man. Första gången jag epilerade gjorde det märkbart mer ont än andra gången. Jag använder fortfarande vaxning till bikinilinjen eftersom jag tycker det är bekvämast. Ska införskaffa Andrea Brazilian Hard Wax igen, så vansinnigt bra!

Ok lite kortfattat då, vad bör man inte slösa pengar på:
- Hair Removal cream, vilka former och märken de än kommer i så gör de samma sak som rakning. Raka istället så slipper du alla starka kemikaliekrämer som svider och är allmänt obehagliga för din hud.
- Veet cold wax strips har jag redan nämnt, man får inte tillräckligt många i paketet och de tar inte bort håret så värst effektivt.
- Billiga hot wax lösningar. Provade Superdrugs (affär i samma stil som Boots, finns överallt här i England) egna hot wax, två för £8. Kanon liksom! Äh, värdelöst var det, kletigt och klistrigt och drog av halva huden istället för håret. Nej usch och fy då är det bättre att satsa på bättre produkter.

Vaxtips: Torrexfoliera huden innan, då blir du av med döda hudceller och håren reser sig och blir lättare att komma åt. Drick en kopp kaffe, koffeinet höjer din smärttröskel. Smörj inte huden direkt efter, porerna måste få chans att återhämta sig innan de kan blockas med krämer och lotions. Vänta en timme istället.

Det jag vill göra härnäst är dock att testa Philips Lumie, men ja den kostar ju också typ £400... Plus att jag tror att min hy kanske är för blek för att använda det... Men men, drömma kan man :)

Vuxenacne en följetong

Ämnet är åter på tapeten, vuxenacnen. Jag skrev om min kamp mot acnen i inlägget "Vuxenacne" och tänkte att det är dags att följa upp. Senast jag skrev hade jag sex månader innan avslutat min senaste kur av mirakelmedicinen Roaccutan, men hade likväl ett ansikte fullt av finnar. Jag var arg och besviken och förbannad på min kropp som tycktes straffa mig. Mitt nästa steg var att prova fler mirakelkurer, testa akupunktur, ny diet, kanske gå till en psykolog och träna mer.

De senaste sex månaderna har jag faktiskt gjort några små ändringar till min diet. Det märkbara är att jag har börjat äta D- Vitamin tillskott och är mer medveten om hur mycket mjölkprodukter jag sätter i mig. Jag har även dragit ner på godisätandet och bytt p-piller. Träna mer gör jag dock inte, det framgick tydligt i inlägget "Gymma i måtta".

Jobbigt dyra, men mirakulöst bra!

Först vill jag dock berätta om mirakelkrämen som jag hittat. Jag behöver som jag tidigare nämnt en kräm som är mycket mild för min känsliga hy, den måste även vara aggressiv mot finn-jävlarna och mycket fuktgivande så jag kan använda den normalt. I min jakt på den ultimata krämen har jag sållat normalprishyllorna, allt från L'Oreal till ACO. Inget fungerar. Tagit steget upp till de mer exklusiva märkena som Chanel, YSL osv. Landade i Creme de la mer träsket. (Kallar det för träsk eftersom det är så ohyggligt dyrt!) Inga krämer har varit direkt mirakulösa, mjo det skulle väl vara creme de la mer då, men den tog inte bort några finnar. De flesta krämer har faktiskt gynnat finnarna snarare än att motarbeta dem. Chanels ansiktskrämer är ohyggligt kletiga och blockerar porerna utan att kännas återfuktande alls! Rekommenderas ej!!!

Tummen ner för Chanels kletiga krämer

Hur som helst så rekommenderade Amazon mig krämen Ultraclear extreme baserat på min browsinghistorik. Helt ointressant eftersom Amazon spottar ur sig alldeles värdelösa rekommendationer hela tiden, men den här krämen stack ut. Den hade jättebra rekommendationer, vilket gjorde mig nyfiken. Jag började läsa dem och många vittnade om hur bra den var för känslig hy, trots att den var aggressiv som tusan mot finnarna. Några rekommendationer berättade att de även använt Roaccutan utan strålande resultat, men "denna krämen fungerade!" £15, kostade skiten så jag tänkte "äh, lika bra att testa" Det värsta som kommer hända är att den blir stående i hörnet tillsammans med de andra 10000 krämerna som lovade allt, men inte fungerade.

Mirakelkrämen!

Då jag först öppnade burken stack det i näsan av den fräna doften från krämen. Jag blev lite förskräckt och tänkte att nu kommer jag sabba hyn för all framtid. Jag samlade modet och masserade in ett tunt lager. Det kändes som jag fick små små nyp över hela ansiktet. Krämen arbetade och gjorde något, vad vet jag inte ännu. En vecka gick och tro det eller ej, finnarna försvann! En efter en tynade de bort och min hud blev slät och fin (lite rödflammig, men det går ju att täcka) och visst fan var krämen mild nog för mig att använda! Helt otroligt! Jag köpte ett helt lager! Sedan dess har jag använt dem mer eller mindre regelbundet. Då jag är extra finnig tar jag på ett tjockt lager och sover med det. Det luktar illa och svider som fan, men finnarna är lugnare på morgonen och två-tre dagar senare är allt som vanligt igen. Nu ska jag inte påstå att jag får photoshopslät hy av denna krämen, nej inte alls. Finnarna finns fortfarande kvar, men de är mycket färre och mycket mindre i storlek. Den har liksom fått bukt på deras aggression.

Steg två i min resa var då jag slutade med mina p-piller. Jag tog minipillret Cerazette som fungerade mycket bra, inte många biverkningar och på ett ytterligare plus i kanten var att jag inte fick någon mens alls. Hurra! Men så lade jag av med dem i en månad, (hade en liten uppgörelse med mannen min). Och vips, min hy blev slät och fin. Kombinerat med mirakelkrämen var resultatet fantastiskt! Det var som om jag fortfarande åt Roaccutanet! Då slog det mig att jag hört många många historier om hur finnar är en av de främsta biverkningarna av Cerazette, jag bytte då p-piller till Dianette. Ett full on p-piller med risk för blodproppar och allt! O_o Jag frågade sjuksköterskan oroligt om jag kommer att dö av dessa piller. Hon log och sa "Du vet att du under graviditeten har sex gånger större risk att få en blodpropp än vad du har då du tar dessa p-piller?". Nej det visste jag inte, så jag känner mig lugnare nu. Dock tror jag inte att det är nyttigt att äta p-piller i längden så om man inte måste, gör det inte! (Jag "måste" pga min mensvärk, men det blir ett annat blogginlägg). Nu har jag trappat ner på p-pillrena och äter dem inte så regelbundet. Jag utmanar ödet lite grann kan man säga. ;)

Steg tre blev att ändra mina makeup vanor. Inte så drastiskt kanske men jag skaffade mig Bare Minerals foundation. Ytterligare en produkt som lovar allt i en quick fix solution, men vet ni? Det funkar det med! Man får faktiskt fräschare hy, plus att det givetvis täcker jättefint. Man får en snygg hudton som inte ser för sminkad ut. Rekommenderar starkt! Nu är det så att jag även är medveten om hur ohyggligt dyrt Bare Minerals är i Sverige. Listen up! Det behöver inte vara så dyrt! Här i England kostar ett starter kit £49, typ hälften än vad det gör i Sverige, vilket är vad det är värt. Man ska inte betala tusentals kronor för denna produkt, då finns det andra alternativ. Så spara dina pengar och nästa gång du, eller någon släkting/vän/bekant ger sig av utomlands. Ta reda på hur mycket kitet kostar där, ta även reda på din färgton, var de kan införskaffa kitet (alltid schysst att ge ordentliga beskrivningar så personen i fråga slipper leta) och skicka med pengar med dem istället. Är detta inte ett alternativ, köp det på internet, via en utländsk sida!

Steg fyra var min diet. Jag diskuterade med min kära syster om hur D-vitamin är starkt förknippat med god matsmältning. God matsmältning i sin tur är starkt förknippat med - you guessed it, din hy! Ett plus ett och så började jag äta D-vitamintillskott. Man ska absolut inte överdosera D-vitamin! Så more is not more! Utan man ska äta typ 10mikrogram i tillskott per dag. Voilà, ytterligare resultat och min hy förbättrades. En annan diskussion med brorsans tjej ledde till att jag insåg hur mjölkprodukter ytterligare förstör min hy. Vi är människor och ska egentligen inte dricka mjölk så länge om vi gör (vuxenålder med andra ord). Det behöver vi inte. Plus att mjölkkor har en massa hormoner i sin mjölk (eftersom de kalvar för att kunna producera mjölken) vilket givetvis inte är bra för oss människor heller. Det är ju hormoner som (ofta) är skurken bakom människo-finnar, så att då tillsätta fler hormoner (från kon) är ju helknasigt! Inte konstigt att man får finnar då (om man är finn-känslig som jag alltså, alla reagerar ju inte på det här viset). Jag ska inte påstå att jag helt lagt av med mjölk, men det är inte vad jag dricker till måltiden längre. Jag har markant dragit ner på det. Försöker i större utsträckning äta yoghurt med flingorna, det innehåller ju massa smaskiga bakterier för magen, så det får jag unna mig. Jag drog även ner på godisätandet, detta var egentligen ett resultat av vad min tandläkare sagt till mig, men när jag drog ner på godisätandet tyckets antalet finnar minska med.

Senast jag skrev om finnarna i juli 2012 hade jag ett ansikte fullt med finnar. Idag, i skrivande stund har jag fyra.

Jag ska inte påstå att slaget är vunnet, och kampen är över. Nej jag måste fortfarande kämpa för att hålla finnarna under kontroll, men jag tycks ha hittat en (för tillfället) vinnande kombination. Jag är fortfarande intresserad av akupunktur och laserbehandlingar, kanske till och med min Amerkanska idé om psykologhjälp. Vi får se vad framtiden har att bjuda på, jag är hoppfull!

Gymma i måtta

Så vi befinner oss i ett nytt år. Jag var på gymmet igår (första gången på en och en halv månad) Det var fullproppat av nyårslöften! Jag är givetvis imponerad av människor som satsar stort och bestämmer sig för att ta tag i "flabbet", eller bli hälsosamma eller vad det nu än är som är motivationen. Det är bara synd att veta att om en/ två månader kommer majoriteten redan gett upp. Jag vet inte vad man kan ha som fortsatt motivation för att hålla uppe träningen. För mig är det enkelt, jag motiveras inte av viktminskning eller hälsosamma syften... Jag motiveras av det enkla faktum att jag är som en Golden Retriever. Om jag inte får röra på mig regelbundet blir jag knasig. Det är en rätt skön motivation, eftersom jag inte direkt behöver bry mig. Drivkraften att få röra på mig innebär att jag snarare måste hålla mig från att gå till gymmet än tvärtom. Anledningen till att jag inte gått till gymmet på en och en halv månad nu är faktiskt att jag har haft för mycket att göra. Retreveraktig som jag är kan jag inte bara gå en gång i veckan, utan jag blir vansinnigt rastlös och går tre gånger i veckan istället. Därför var jag tvungen att sätta stopp helt, för att fokusera på plugget istället.

Jag tror att gymkläder kan bidra till en ökad motivation. Vad jag menar är att om man går till gymmet i sina gamla mjukbyxor och en på-tok-för-stor spons-tshirt (som egentligen borde slängts omedelbart efter företags kick-offen) så passar man inte in. Givetvis inte enligt andra människor, utan enligt sig själv. "Kolla på alla andra smala gymmiga människor i sina tighta snygga gymkläder i glada färger, här står jag och vittnar om att jag var på kick-offen 2006 och passar inte in". Investera istället i sprojtans nya och mäkta snygga gymkläder! Då hör man plötsligt hemma på gymmet och behöver inte känna sig out of place när man går nästa gång, även om man kanske inte har världens gymkropp.

Stort nej!

Humm, det behöver ju inte vara Stella Mc Cartney for Adidas, men coolt är det!

Jag lider av ett jättelyxigt "problem". Ja hatet kommer välla över mig nu, men here goes: Jag går ner i vikt för fort.
Förklaring till varför detta är ett problem: Jag blir minimal, alltså superspinkig omedelbart. Det är givetvis inte en snygg look, och det kommer med lite smått ytliga komplikationer som tex att mina kläder inte passar, de fullkomligt faller av mig. Jag ser ut som ett bobblehead med mina spinkiga lilla kropp och normalstora huvud! Till detta hör att jag har ganska "redig" benstomme. "Big Boned" vore att överdriva, men jag har inte supermodellsmalt skelett. Vilket då i sin tur innebär att då jag är superspinkig ser det ut som jag har ätstörningar eftersom mina revben syns etc... Hur åtgärdar jag detta problem? Genom att äta. Nu ska gudarna veta att jag älskar att äta. Men det finns en gräns för hur mycket jag kan sätta i mig! Jag orkar helt enkelt inte hålla takten som krävs för att jag ska fortsätta ha en "normal" hälsosam look, så då äter jag skitmat. Doughnuts, hamburgare, godis och glass i mängder. Detta är ett mer omfattande problem eftersom jag då mår rätt dåligt, plus att mina stackars artärer inte mår bra av massa dåliga fetter, och allt det jävla sockret fuckar upp mitt system. Vad är mitt alternativ, kanske proteinshakes? Haha, då blir jag något slags muskelmonster istället. Mamma säger att sötebrödsdagarna kommer att vara över så snart jag fyller 30, hon har förmodligen rätt så det gäller väl att ta vara på förbränningen nu, medan den är så hög menar jag.


En gång när jag galopperade runt på löpbandet kom en kille och började jogga på bandet bredvid. Det tog ett par sekunder innan hettan från hans svettiga kropp började göra sig märkbar borta hos mig. Sedan dröjde det ytterligare ett par sekunder innan den kom - stanken. Mannen luktade så mycket svett att jag fick en smärre chock. Jag kan tolerera lite svettlukt, det är ju ett gym liksom. Svettas man inte gör man något fel! :) Men det här var fasansfullt! Jag var tvungen att omedelbart ge upp racet mot mig själv och försvinna bort, långt bort från denna man. Stackars sate, men OJ, det var en out of this world experience!

För övrigt är jag alltid imponerad av alla de tjejer (och killar) som ser supersnygga ut när de gymmar. Jag ser ut som hämtad ur en skräckfilm, ofattbart att folk inte flyr i panik när jag kommer traskande. Men så finns de där kvinnorna som bara lyyyyser. De springer fjäderlätt i timme efter timme på löpbandet, utan den endaste svettpärla ringlandes från tinningen. Makeupen alldeles intakt och håret i en perfekt mjuk och len hästsvans. De liksom glittrar. Jag springer fyra minuter och jag ser ut att ha sprungit ett maraton i rekordvärmen i Australien. Men jag trivs ändå, jag orkar inte bry mig om hur jag ser ut längre när jag gymmar... Har brytt mig så många år. Nu är jag nöjd och glad. Så det är bara att se upp när jag dyker upp, makeupfri och oborstad. Flyttar ni er till det löpbandet på andra sidan rummet så förstår jag och förlåter.

Mila Kunis kör också makeup fritt på gymmet, skönt!